wiveca

Jag har förändrats lite för fort. Det går för fort. Mitt snurr är snurrigare just nu än för bara någon vecka sedan. Jag mår ganska ofta illa. Är mestadels hög på adrenalinet. Har en saknad i bröstet som slår och ekar, gör allt han kan för att få bli besvarad. Därför väljer jag allt helt fel. Ibland. Jag hatar att jag älskar att bli sårad. Är jag sjuk? Har åren av svåra andetag satt sina spår, nu? Är det nu allt slår tillbaka. Har märkt att livet är mer än en fest eller en fika. Har lärt känna mig själv lite mer, bra och dåligt på samma gång. Är rädd, rädd för livet och vad det ska göra med mig.
Har ont i magen och kan inte sova. Har en förmåga att ställa mig på spikar alldeles av mig själv. Har en förmåga att inte ta tag i någonting alls. Låter bara min tumme prata ut med er, eller med mig själv mest kanske.
-orkar inte börja om.
lovelifelivelife

Sitter på golvet i min lilla lya, dricker dagens hundratioende kaffe. Tittar på gamla bilder av mig själv och vänner, blir lite ledsen. Det gick inte en enda dag utan att jag såg ner på mig själv, tyckte att jag var ful och konstig. Men faktum är att, jag var jätte söt och hade alltid ett leende på läpparna! Så mycket man kan missa här i livet om man hatar sig själv. Det vet jag nu, tro mig.
Känns som om jag skulle kunna skriva hur mycket som helst haha, kommer ångra mig sen. Föresten konstigt att ni fortfarande läser den här bloggen, ye ye. puss!

Tänker inte ljuga och säga att allt är fint. allt är inte fint.
den här helgen är så bra, på alla sätt. Verkligen.
Men som vanligt blir jag så påmind om vad som inte är här.
Han som var min bästa vän han som var en av dem jag älskade högst av allt.
Han som fick mig att le när jag grät, på riktigt. Han som kramade mig godnatt
varje kväll i flera år. Som sa att jag skulle tänka på tårter istället för hemska tjuvar.
Julafton är en av dem stora helgerna när man umgås med familj och
ger varandra paket för ett bevis på hur mycket vi älskar dem. För mig är det så.
Min bror är hos dig, du är hos han, men vart tog du vägen i min värld?
Är det mitt fel? det är frågan som ekar ständigt i mitt huvud.
Hur ofta tänker du på mig? är du lycklig? är det såhär det kommer att vara föralltid?
grävandes efter svar och olycka.
Jag är skadad, mitt självförtroeende tog du med dig.
Du svek mig, du svek mig! helvete, när ska det ta slut. jag saknar dig men kan inte förlåta.